Ett blåbär

Jag är fortfarande ett blåbär när det gäller drejning. Men, även jag börjar se skillnaden på mina första fingerborgssmå alster och de skålar jag producerat den här våren. Beskickningen är nog det moment som förbättrats mest. Att dreja är verkligen fysik i praktiken, och en hel del tålamod förstås. På Alvikstorpet står det på en kakelplatta ”Det tar minst fem års daglig övning att lära sig dreja”. Om det är sant så lever hoppet om att en dag bemästra detta material!

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *