Halvvantar

image

Lagom till vårvärmen och kursen i Dala-Floda blev jag färdig med mina tvåändsstickade halvvantar.

image

Mudden har jag dekorerat med krusmaskor och uppläggningen samt vristen är markerade med aviga varv.

image

Yttersidan av halvvantarna har små romber stickade enligt krokmönstret o-o, o-o-o, -o-o-, -o- där o betecknar avigmaska och – rät maska med den oanvända träden löpandes på framsidan. Notera att det i varje romb är tre eller fem maskor per varv.

image

Avmaskningen för både tumme och hand har först ett stickat avigt varv för att minska risken för att kanten rullar sig. Dessutom matchar det förstås utseendet på vristbandet!

image

Tummarna är stickade med tumkil (symmetrisk ökning på båda sidor om tre mittmaskor). Som extra dekoration har jag gjort en krok maska (o-o, -o-) innanför tummkilen som en dekorativ kolumn. I övrigt är insidan av halvvantarna odekorerade.

image

Tyvärr minns jag inte vilket garn jag stickat i. Det är z-tvinnad ull men kvaliteten stämmer varken överens med Kampes eller Wålstedts. Kanske är garnet från Ullcentrum? Det är tämligen luddigt i alla fall jämför de två tidigare nämnda.

image

Får hoppas att sommaren blir varm nog att halvvantarna behövs först i höst!

image

Dala-Floda

Jag har tillbringat en fantastisk kurshelg Dala-Floda. Tvåändsstickning, påsöm och kavelfransar stod på programmet och lärarna var de eminenta Anna-Karin Jobs Arnberg och Karin Kahnlund. Sådan solid kunskap och entusiasm träffar man inte ofta på! Det mysiga boendet och den goda maten på Dalafloda värdshus var sannerligen en glad bonus.

Jag, liksom flera andra kursdeltagare, hade förberett mig genom att sticka ett par färdiga tvåändsstickade vantar att brodera på. Det visade sig dock vara allt annat än nödvändigt då jag aldrig varit med om en mer välfylld kurs, det fanns så mycket jag ville prova att göra eller öva vidare på. Inte alls orimligt att gå den här kursen flera år i rad som några lyckliga kursdeltagare redan gjort!

Vante redo för påsöms broderi efter överföring av mönstermallar.

Även tummen kan behöva en liten styvmorsviol tycker jag allt.

Entrén till ett av de mysiga husen med ingång från den prunkande trädgården.

Min välfyllda stickkorg redo för lite sollapande och stickning. Nystanen har jag lindat kring nystpinnen för att lätt kunna komma åt båda trådändarna. Redo för mer tvåändsstickning med andra ord!

I kursen ingick, förutom besök på dräktbytardag och vandring till fäbod, ett besök på Wålstedts textilverkstads ullspinneri. Karin skämde dock bort oss genom att låta oss köpa från hennes z-tvinnade Wålstedts-garnlager ovan, vilken lockande buffé!

Vår kurslokal var annnars som ett uppdukat bord av handarbetsskicklig färgprakt! Karin och Anna-Karin visade både gamla och egentillverkade vantar, halvvantar, sockar, dräktjackor och andra dräktdetaljer med tvåändssticknng eller påsöm. Så inspirerande!

Tvåändsstickning och ett misstag

Som någon kanske noterat så tycker jag om alla former av handarbete. Särskilt förtjust blir jag om jag får chansen att lära mig någonting nytt. När Maria Gustavsson visade tvåändsstickning för Dominomaskorna (en lokalgrupp i Sticka!) så trillade jag förstås dit direkt. Det har nu blivit två par vantar. Det ena paret väntar på att bli broderade på medan det andra använts flitigt hela vintern.

Det är en poäng i att visa upp saker som inte blivit som jag tänkt mig också. För perfektionism kan förstöra all lust att handarbeta! Ibland blir ”felen” en rolig detalj. Ingen vet hur just du tänkt dig ett mönster (om du inte direkt påpekar ditt ”fel”).

De här tvåändsstickade vantarna blev helt olika:

Rutmönstret hamnade på insidan av den vänstra vanten istället för på framsidan! Så kan det gå när jag har bråttom och tillfälligt misstar mig på om det är en höger- eller vänstervante jag precis håller på att sticka på. Visst, jag hade kunnat repa upp för att rätta till detta. Men jag vill inte! Det är i så fall roligare att sticka ett nytt par vantar. Alla misstag behöver inte raderas. Det går att lära sig att tycka om det som är snett, vint och tokigt också. För så är vi väl lite till mans?