Den med gott minne kanske kommer ihåg att jag för några år sedan stickade en vintersjal i Färgkrafts ullgarn SoftBlend G1. Det finurliga med stickning är att stickade plagg går att återanvända. Trådarna i garnet som bildar ett nystan är fortfarande obrutna efter att stickningen är färdig. Det betyder att när jag en dag tröttnade på min gamla sjal behövde jag bara leta reda på var jag fäst tråden efter avmaskningen, försiktigt peta upp stygnen och börja dra i tråden. Ganska snart hade jag en stor, lockig härva av garn i mina händer.
Kanske låter det här som bortkastat arbete. Att repa upp en sjal är att förstöra det arbete som redan lagts för att sticka den. Visst. Jag håller med. Men titta noga på bilden ovan. Ser du de vita och silvriga prickarna som glittrar? Varje punkt är en liten pärla. Innan jag stickade den ursprungliga sjalen trädde jag nämligen upp hundratals pärlor på garnet och flyttade fram dem ut över hela garnets längd. Genom det arbetet är den lockiga härvan av garn jag har i mina händer inte längre ett enkelt garn som går att ersätta genom att köpa ett nytt för någon hundralapp.
Efter att med tyngder i härvan utsatt ullgarnet för ånga så rätades lockarna som de tidigare maskorna präglat i tråden bort och jag kunde börja sticka igen. Återigen började jag med en enkel trekantssjal stickad från halsen och ned. Genom att öka fyra maskor vartannat varv (en maska i var sida och en på var sida om mittenmaskan) stickade jag rätstickning tils sjalen var lagom stor.
Sedan valde jag att anpassa spetsmönstret från Out of Darkness för att passa det maskantal jag hade.
Pärlorna valde jag att placera symmetriskt i spetsdelen medan huvuddelen av sjalen är slumpmässigt pärlbeströdd. Det här är ytterligare en sjal som får mig att tänka på en stjärnklar natt.
