Pussel

Bland det roligaste jag vet med lapptäcken är arbetet med att placera ut blocken. Leta nya konstellationer, prova olika färger och placeringar är precis som att skapa mitt alldeles egna pussel. Just nu har jag två pussel på gång. Tur att jag har en bra flannellograf att leka med.

Under ytan

IMG_2550

I en tidigare tygutmaning från Sprätthönorna så sydde jag den här kudden. Övriga bidrag från Sprätthönorna kan ses här. Bilden nedan visar de givna tygerna som jag alltså kompletterade med ett rosaröd-randigt. Snäckskalen är sydda över pappersmallar på samma sätt som hönan jag gjorde i påskas. Jag tänker mig att kuddens snäckor egentligen är maneter och att två av dem glider fram i en undervattensskog av sjögräs. Kudden är kviltad för hand med pärlgarn 8.

IMG_2554

Det blommar

blomma

En blomma i sin kruka. Det blev mitt svar på lapptäcksgruppen Sprätthönornas tygutmaning. De tre rosa-lila tygerna var givna liksom stammens ljust turkosa tyg. Eftersom vi fick välja ett extra tyg och sedan sy efter egen inspiration så valde jag det turkosa blommiga tyget som bakgrund. På det applicerade jag en Dresden-blomma, knoppar och själva krukan. Applikationen sydde jag fast med symaskin och sömmen för osynlig fåll. Blommans stjälk är skuren på tygets diagonal för att göra den böjbar. Sedan är remsan ihopsydd aviga mot aviga och ”tygtuben” är sedan pressad så att sömmen inte syns från framsidan och därefter fastsydd. Bonaden är sedan kviltad både på maskin och för hand med pärlgarn.

En Sprätthöna

Jag tycker om påsken. Det är en ledighet som infaller när skidföret är som bäst och friheten är stor att fira ledigheten utan påträngande traditioner (men med gott om ägg och en tårta kanske?!). Inspirerad av mina kära vänner i Sprätthönorna bestämde jag mig i år för att sy en äggvärmare i form av en höna. Mönstret ritade jag på frihand men idén hittade jag här.


Kroppens ”snäckskal” är tygbitar handsydda över pappermallar enligt den här tekniken. Sedan har jag broderat med pärlgarn för att förtydliga fjäderdräkten. Så här ser andra sidan av hönan ut:


Tittut!

Prinsessor klär i rosa

Över påsken hade jag det bästa besök en moster kan tänka sig! En glad femåring som mycket nöjd ville ha både sjalen som jag stickat till hennes 5-årsdag och mössan som hon önskade sig i somras. 

Eftersom lilla fröken anser att rosa är den bästa färgen så har jag inte sparat på krutet. Ränderna är två nyanser av rosa, sjalnålen är ett hjärta med gnistrande stenar och spetskanten behövde så klart några extra rosa rosetter.

Sjalen är stickad i Jamieson & Smith 2 ply jumper weight på 3 mm stickor och mönstret heter  Vintage Bouquet även om jag gillade namnet Battenberg Cake bättre! Shetlandsullen är en ren njutning att sticka i. Det kan mycket väl vara mitt favoritgarn!

Men det är inte bara moster om kan handarbeta! Så här nöjd var systerdottern efter att hennes docka var färdig – som hon sytt nästan alldeles själv. Trubbig nål och filt klarar hon galant, vilken fingerfärdighet och envishet hälsar stolt moster.

Två lapptäcken

Det är någonting särskilt med lapptäcken. Den taktila känslan de ger. Att stryka handen över tyget och känna sticksömmen som håller samman de tre tyglagren. Det är beroendeframkallande att leka med färgerna, mönstren och känslan i de där täckena.
En lekfilt med en mild och lugn färgskala.

Med en lugn framsida kan baksidan vara desto galnare. Kviltad i rutmönster på symaskin.
Ett lapptäcke att ha i knät när du läser en god bok eller dricker en koppt te. Som synes är jag förtjust i Cori Dantinis vackra illustrationer och tyger!
Vild och tokig frihandskviltning på symaskin.
Baksidan med det vackra Flea market fancy-trycket designat av Denyse Schmidt.
Kontrasten mellan det bulligt blommiga och randen med sin fart och fläkt är någonting som ger liv åt baksidan.
Ibland blir även provlappen som jag övat frihandskviltningen på värd att kanta och spara…

Gratulerer med dagen!

När systerdottern fyller fyra år krävs det noggrann planering. Hon har längtat efter sin födelsedag ett helt år skulle jag gissa. Papperskronorna de får på norska dagis är visserligen fantastiskt fina, men, hur vore det med en lite mer hållbar variant?

Självklart måst dock färgskalan domineras av rosa. Hello Kitty platsar alltid, även om Elsa från filmen Frost hade varit snäppet bättre förstås.

Ullfilt är fantastiskt fint att göra applikationsprojekt i. Kanterna trådar sig inte och filten är som syntetisk hobbyfilt i tjocklek och därför smidigare än t.ex. vadmal (som är vävt) eller kläde.

Kronan är helt gjord i ullfilt och applikationerna är broderade med pärlgarn nr 5 och 8.

Gratulerar med dagen Tilde!

En vän och ett förkläde

Min vän, den glada, duktiga och entusiasmerande Anette har precis varit pajexpert i SVT:s barnprogram Årets Sockerbagare. I programmet så bär hon ett vändbart förkläde som jag sytt till henne. Visst klär hon i det! Tyget är gjort av Anna Maria Horner, en av mina absoluta textildesigners och mönstret heter Emmeline och är från Sew Liberated. Om du vill titta på Anettes avsnitt så klicka här!

Ett riktigt pussel

Jag är en stor beundrare av Sarah Fielke. När jag sökte efter ett sätt att visa upp de fina elefanttyger jag samlat på genom åren så var det därför inte helt oväntat att jag fann vad jag sökte i hennes bok ”Quilting from little things”. Tekniken hon använder sig av i t.ex. lapptäcket ”Night Garden” kallas step-down-pieceing och är ett för mig helt nytt sätt att sammanfoga fyrkanter till ett täcke. Genom att förskjuta fyrkanterna så omöjliggörs den vanliga sömnaden av horisontella rader vilka sedan i sin tur sys ihop för att bilda täcket. Istället sys fyrkanterna ihop på diagonalen. Inte lätt att förklara hur detta går till, men, det involverar halva sömmar på väl utvalda ställen.

Så här såg mitt lapptäcke ut mitt under ihopsömnaden. Ovanför diagonalen är bitarna hopsydda.

Det färdiga täcket blev en utmärkt lekmatta åt systersonen!



Väska med många fickor

Det var så roligt att sy födelsedagsväskan till mamma i höstas att jag nu har gjort en till mig själv. Efter noga övervägande valde jag att använda mitt finaste linnetyg – 50 cm av Stig Lindbergs mönster Lustgården.
På fickan med dragkedja har jag skurit ut det trevligaste (och roligaste) motivet. En dam som sitter och stickar medan den som håller i garnhärvan badar.

De tre andra ytterfickorna är skodda med rött tyg med små vita prickar. Sidofickorna har resår upptill för att till exempel kunna hålla fast en flaska. Handtagen är köpta och väskan stängs med en dragkedja upptill.

Dragkedjan kan öppnas helt för att jag enkelt ska kunna överblicka sakerna inuti. En rem med hake ser till att nycklar enkelt hittas. Det gula bomullsfodret är klätt med ytterligare tio fickor. Totalt har väskan alltså fjorton fickor. Förhoppningsvis ska det göra den lättare att hitta i. Men jag önskar ändå att Luggage fanns i verkligheten…

Så här ser en och en halv rapport av Lustgården ut. Vilken skatt att äga ett så stort stycke!

Färgcirkeln är lika viktig som kostcirkeln!

Som en övning, både i färglära och quiltning, har jag skapat en liten och portabel färgcirkel. Mer specifikt är det en färgcirkel utvecklad av Johannes Itten. Ett utmärkt redskap att slänga ned i väskan om jag ska på kurs eller väljer tyger till något nytt projekt. Det är så lätt att fastna i att ständigt använda samma palett av färger. Färgcirkeln är ett minilapptäcke som mäter ungefär 50 cm i kvadrat. För att få fram valörer (en kulör blandad med vitt eller svart för att få en ljusare respektive mörkare färg) har jag täckt cirkeln med vit respektive svart syntetisk organsa. Synnerligen förfärligt material att sy i! För att sammanfoga bakstycket, vadden och lapptäckets framsida har jag frihandsqviltat färgcirkeln på maskin. Det var riktigt roligt när föremålet var så behändligt i storlek.

En regnbåge till Saga

För den med gott minne så började jag på ett experiment i bargelloteknik tidigare i höst. Lagom till glöggfika hos lilla Saga och hennes föräldrar stod hennes babytäcke klart. Här syns det färdiga täcket fotograferat ute i den nyfallna snön.

Quiltningen gjordes på frihand i de helfärgade kantpartierna medan ett diagonalt korsmönster framhäver den optiska effekten i mönstret i bargellorutorna.

Bakstycket är gjort i ett rutigt tyg så att maskinquiltningen framträder tydligt.

Här har jag använt samtliga säkerhetsnålar jag äger för att sammanfoga bakstycket, lapptäckets framsida och två lager bomullsvadd.

Det tog lite tid att stänga alla de där säkerhetsnålarna…

Så här såg lapptäckets framsida ut innan det lades ihop med resten av lagren.

Så här såg remsorna ut när jag till slut bestämt mig det mönster jag ville ha.

Draken Smaug på äventyr i snön

Det här är Smaug. Eller så får min drake heta så här i väntan på filmatiseringen av Bilbo, en hobbits äventyr.

 
Draken är gjord i velour och stoppad med syntetvadd.
Draken är gjord efter mönstret till Jättedraken i boken Kalikå-krabater av Åke Cederholm m.fl. Jag har dock konstruerat ett par vingar eftersom det vore synd om den drake som inte kunde flyga. Företaget Kalikå säljer idag färdiga leksaker om tålamodet tryter för att sy sina egna.

Regnbågens alla färger

Vi har haft ett tygbyte på Sprätthönorna till ett Bargello-lapptäcke i regnbågens alla färger.

Inför bytet så gjorde jag en instruktion och ett förslag på en layout:
Tyvärr räcker inte tyget till en så pass avancerad bild, så jag har fått tänka om. Min nuvarande design som hänger på arbetstavlan ser ut så här:
Varje vertikal rad av tyger sitter samman i en ring. Genom att förskjuta ringarna kan jag få fram nya mönster. Inte undra på att många projekt stannar i det här läget, det är väldigt roligt att experimentera sig fram!

Att vila på en kökssoffa

Mammas födelsedagspresent – ett lapptäcke till kökssoffan.

Blockhusrutor med musikinstrument i varje mittruta.

Trappmönster skapat genom vridning av identiska block.

Det är inte bara vi människor som uppskattar en eftermiddagslur på kökssoffan. Även djur  kan denna ädla konst. Vår strävhåriga vorsteh Isa sitter gärna i kökssoffan och spanar ut mellan blommorna i köksfönstret. Ibland händer det att hon beskär blommorna för att se grannarna bättre.

Hjärtkudde till Jenny & Lukas

Den 21:a april gifte sig min kära kusin Jenny med sin Lukas. Kudden de fick är stor nog för två att dela på, det är nog en god ingrediens i ett lyckligt äktenskap! Tyget är i linne och elefanterna även denna gång släktens favorit av Estrid Eriksson och hennes Svenskt Tenn. Hjärtat är en form av applikation (reverse appliqué) där inga sömmar syns från framsidan. Förstygnen är endast där som dekoration.