Ända sedan jag började dreja har det varit en lyckokänsla att sitta där vid drejhjulet. Minsta rörelse ses direkt i lerklumpen som roterar. Eller, lerklumpen ska inte rotera, den ska vara centrerad, stilla. Att dreja är konsten att ha stillhet på ett roterande underlag med ett plastiskt material strömmande mellan fingrarna. Nåväl, framstegen i form är inte alltid synliga. Visst, skålarna blir tunnarna och större, men bara ett tränat öga ser någon skillnad. Tur att det finns andra sätt att förbättra sina alster – använd keramikdekaler! Dekalerna blötläggs i vatten och appliceras sedan på det glaserade föremålet. Efter en bränning upp till ca 800 grader har glasyrdekalerna blivit ett med skålen eller vad än du ville förbättra.
Genast ser något handgjort ”köpes” ut. Frågan är om det är en förbättring eller en försämring…
