Som någon kanske noterat så tycker jag om alla former av handarbete. Särskilt förtjust blir jag om jag får chansen att lära mig någonting nytt. När Maria Gustavsson visade tvåändsstickning för Dominomaskorna (en lokalgrupp i Sticka!) så trillade jag förstås dit direkt. Det har nu blivit två par vantar. Det ena paret väntar på att bli broderade på medan det andra använts flitigt hela vintern.
Det är en poäng i att visa upp saker som inte blivit som jag tänkt mig också. För perfektionism kan förstöra all lust att handarbeta! Ibland blir ”felen” en rolig detalj. Ingen vet hur just du tänkt dig ett mönster (om du inte direkt påpekar ditt ”fel”).
De här tvåändsstickade vantarna blev helt olika:
Rutmönstret hamnade på insidan av den vänstra vanten istället för på framsidan! Så kan det gå när jag har bråttom och tillfälligt misstar mig på om det är en höger- eller vänstervante jag precis håller på att sticka på. Visst, jag hade kunnat repa upp för att rätta till detta. Men jag vill inte! Det är i så fall roligare att sticka ett nytt par vantar. Alla misstag behöver inte raderas. Det går att lära sig att tycka om det som är snett, vint och tokigt också. För så är vi väl lite till mans?
